Perfekt koncept. Nästan.

Som jag trivs med mitt liv. I allafall merparten av livet. Självklart finns det dalar också. Men i det stora hela så trivs jag riktigt bra. Jag har jag hittat konceptet som passar mig.

Att leva själv med mina härliga ragdolls. Mitt hem, min stil, inget kompromissande med allt hela tiden.

Göran

”Göran” är en supermysig kille som jag tokgillar att ha sex med. För det är det vi gör. Sex, hånglar, myser, snackar över en frukost. I den ordningen. 🙂

Han är inte min och jag är inte hans. Vi är bara varandras de stunder vi träffas.

Ingen av oss lägger sig i den andres liv. Inget ifrågasättande , inget snokande, inga krav. Ingenting. Vi bara vet att vi gillar varandra och att vi kommer att träffas igen.

Bara njutning, komplimanger, ömhet och den eld som skapas när vi ses.

Underbart.

Medaljens baksida

Fast en baksida är att hitta tillfällen när vi båda kan. Så det kan bli lite glest ibland. Vi träffas nästan alltid tidiga morgnar. Jag hade föredragit kvällar ibland , för att även njuta över en middag och vin ibland. Men han måste hem till sina husdjur och sova över har hittills inte varit en möjlighet.

Så visst finns det baksidor. Men hellre denna baksida än baksidan där man lever tillsammans och delar sin vardag med allt vad det innebär.

Jag vill ha min vardag för mig själv och vill ha kvalitetstid tillsammans. För mig är det en del av meningen med mitt liv. 🙂 Kvalitetstid.

Ibland

Fast jag saknar att inte vakna upp tillsammans, någon gång ibland. Känna någon intill mig att gosa med, nyvaken. Det kommer ske men vet inte när.

Både ha kakan och äta upp den? Ja, jag vet. Det är nog sådan jag är.

Kakor är gott.