Sorg och livräddning

 

Det har varit rätt så tyst från mig sedan kattungarna föddes den 17 februari.

Det har varit sorg och smärta, förtvivlan och desperation.

Vi förlorade tre kattungar dag 2. Fullständigt oväntat. Dagen innan vägde alla syskonen som de skulle och var lika livliga och lika trötta.

Akutfart till djursjukhuset på kvällen med Cloetta och de tre levande ungarna.
Cloetta hade fått mjölkstockning och dåligt med mjölk i de flesta brösten.
Jag fick instruktioner hur ta hand om Cloettas juver för att försöka få bort mjölkstockningen och igång mjölkproduktionen. Och hur gå till väga med kattbebisarna.,

Två av ungarna hade inte ökat i vikt så som kattbebisar ska göra. Cirka 10 gram per dygn ska de öka. Den tredje eller rättare sagt den förstfödde var betydligt större än de andra ända sedan födseln.

Jag fick instruktioner om hur jag skulle gå till väga för att hjälpa de små liven. Vi kom hem och det tuffa arbetet började. Jag följde veterinärens instruktioner till punkt och pricka.

Var tredje timme dygnet runt skulle ungarna matas med mjölkersättning. Ett pulver man blandar med vatten och värmer till 37 grader.
Låter det som en smidig grej att göra?

Det var det inte.  En kattbebis behöver all sömn den kan få. Ska inte väckas. Nu hade vi tre kattungar som väcktes var tredje timme för att få stödmatning av mig.
För varje unge tog det cirka 20 minuter.
Det finns inga nappar till nappflaskor för kattungar. De minsta napparna är alldeles för stora.
Man måste mata med den minsta spruta du kan hitta på apoteket. Jag gick sådana sprutor av veterinären.

Vällingen ska värmas till 37 grader.

Man ger kattbebisen 1 droppe i munnen. Ja du ska öppna munnen också på det lilla livet. Passa på medan den jamar. Stackars liten. Rädd man ska skada ungen. Det är inte gjort i en handvändning kan jag säga.

Börja med att väga ungen. Sedan dags med matningen.

Öppna munnen, droppa i 1 droppe mjölk. 1 droppe svämmar nästan över i den lille nyföddes mun. Låta ungen andas, kolla att den sväljer, droppa i 1 droppe och fortsätt så. Ungen ska ha 1 ml totalt vid varje tillfälle. Pytte lite, men proceduren tar tid. 1 ml är väldigt många droppar.

Samtidigt måste du kolla att mjölken inte svalnar så du kan inte suga upp mer än 0,2 ml åt gången i sprutan. Mjölken svalnar snabbt i den lilla sprutan.
Mjölken ska vara 37 grader varm. Kattbebisen kan inte reglera sin egen kroppstemperatur och får absolut inte bli kall, vilket den blir om den får för kall mjölk.

Du måste hålla ungen på ett visst sätt så att den inte andas in mjölken i lungorna. Du kan alltså inte mata den på rygg. Den får stå med bakbenen på underlaget eller möjligen ligga lite på sidan, du öppnar ungens mun försiktigt med tumme och pekfinger medan du med andra handen sprutar 1 droppe.

1 droppe, unge andas, kolla att den sväljer, kolla temperaturen på mjölken, försök håll mjölken i skålen vid 37 grader, mjölken får inte bli äldre än 30 minuter sen måste den hällas ut och göra nytt.

När ungen ätit klart måste den kissa och helst bajsa. Det måste du får den att göra. Den gör det bara på reflex. Man tar en liten mjuk tygbit eller så. Dränk in den i 37 graders vatten, håll i ungen och massera försiktigt över rumpöppningen och urinhålet. Då sätter reflexen igång och det kommer en stor droppe kiss och kanske även lite bajs, som ett knappnålshuvud.
Ungen ska vägas efter matning för att se hur mycket den gått upp. All vikt ska skrivas ner. Då var man klar med unge nummer ett och den får nu sova ut. Nu har det gått cirka 20 minuter eller lite mer.

Dags med kattunge nummer två och sedan tre. När du är klar har det gått minst en timme.

Samtidigt som hela denna procedur pågår har du en kattmamma runt dina ben som jamar av gråt runt om dig.  Skriker av gråt. Oroar sig över sin unge. Detta stressar mamman så det blir en ond cirkel. Eller så hoppar mamman upp på bordet där du är med hennes unge och försöker bära iväg med den.

Dags att diska undan allt du använt. Mjölken biter sig fast i skålar och sprutor så de måste rengöras i hett vatten genast.

Efter detta är man ganska mör, orolig och trött. Rädslan gör fel. Lusläser veterinärens instruktioner igen och igen.

Vill bara sova en stund men det finns inte alltid tid till det.
Kattmamman vill in till sina ungar och ligga hos dem.

Egentligen ska du sköta kattmammans juver nu. Men det gör du inte för mamman ligger hos sina bebisar. När det sen är tid för detta så vill inte mamman. Hon ser orolig ut och besvärad. Inte bra om man ska behandla mjölkstockning.

Minst fyra gånger om dagen skulle jag ha Cloetta i knäet på rygg och ge hennes juver värmeomslag från våta, varma frottétvättlappar. Dessutom försiktigt massera varje bröstområde för att få bort den hårda mjölkstockningen kring varje bröst. Förutom det, försöka att försiktigt klämma ut lite mjölk för att aktivera mjölkproduktionen.

I praktiken låter detta smidigt, men vi har en detalj att ta hänsyn till: Cloetta.  Hon ville inte detta varje gång, hon blev besvärad, sett stressad ut och det är just stress som är en orsak till mjölkstockning.

Plötsligt har det gått närmre tre timmar och det är dags att börja om med hela proceduren igen.

Dygnet har 24 timmar. Här behövs många fler. Inte fanns det utrymme att ta hand om Cloettas juver fyra gånger om dagen. Inte i 20 minuter per gång som veterinären ordinerade.

Var 2 ½ timme ringde mobilen. Dygnet runt.
Om jag jobbade? Nej hur skulle jag kunna det? Om jag sov? Ja i bästa fall 1 timme. Vågade inte sova av rädsla att något skulle hända ungarna. Konstant orolig.
Hann inte ens äta. Orkade inte äta. Hade ingen aptit så det löste sig.

Nu handlar inte inlägget om mig, men ingen ordentlig sömn på flera dagar och ingen mat mer än nåt litet. Tur jag inte vistades utomhus för då hade jag skrämt slaget på vem som helst. Kunde platsat i nån läskig skräckfilm om zombies. Ihåliga ögon, insjunkna kinder och vit i ansiktet.

Duscha gjorde jag och det renaste på min kropp var mina desinficerande händer. Kattungar är hyperkänsliga så jag desinficerade händerna innan jag tog i ungarna. Har inte kunnat ta hjälp av någon eftersom jag inte kunde riskera att ungarna skulle få någon smitta.

Under några dagar var det livräddning, panik, förtvivlan. Två ungar till gick bort för oss. Den lilla vikt de ökade efter matning, förlorade de till nästa gång de skulle matas.

Jag lyckades få igång två till av hennes bröst men det var inte så mycket mjölk som kom när jag klämde. De två svagaste bebisarna orkade inte suga. Jag försökte få dem att använda den tutte med mest mjölk.

Kattungar väljer sin egen spene från början och tycker de övriga luktar och smakar illa. De spottar och ger ifrån sig ett ”pffft” när de får fel spene i munnen. Det gick alltså inte att få ungarna att dela på turbospenen.

Stor sorg, förtvivlan, saknad, gråt och smärta.

Nu kanske någon undrar: ja men det finns ju katt-ammor. Ja det gör det. Men det är inte bara till att. Åter har vi en annan kattmamma som ska acceptera en annans unge. Och en unge som ska acceptera en ny spene.

Kattmamman måste vara garanterat frisk och fri från kattsnuva, skabb och allt tänkbart så det är inte bara till att. Dessutom måste människorna i kattens närhet vara garanterat friska och inte det minsta förkylda exempelvis.

När fjärde ungen dog skrek jag ut min akuta hjälp på facebook som fick över 300 delningar. Fick kontakt med två tjejer vars katthona nyss fått ungar och som var redo att hjälpa till men då var det redan försent.

Solsken
Den förstfödde var en hel del större än sina syskon. En liten pojke på 98 gram vid födseln.

Han har klarat sig bra. Och klarar sig bra. Nu är han så lurvig och fluffig., Har jättefina breda tassar som ragdolls har.
Han äter och sover och äter och sover. Nu är han 12 dagar gammal och har öppnat ena ögat.
Cloetta sköter om honom så fint. Hon kallar på mig ibland och vill att jag ska sitta utanför boet medan hon diar sin lille kille.

Riktigt bra teamwork precis som när vi hjälptes åt att försöka rädda de två kattbebisarna. Hon tvättade dem länge för att ha igång cirkulationen och kroppsvärmen. Och jag genom att försöka få ungen att hitta sin spene och suga i sig mjölk.

Jag har inte lyckats få till ett tydligt foto på honom. Han är ganska livlig och alla bilder blir suddiga. Och jag vill inte störa honom i onödan.

Cloetta mår bra och tar så väl hand om den lille krabaten.

I helgen bör han ha öppnat båda ögonen och börjat spinna.

Eftersom jag inte har en bra kattungebild, tar vi Cloettas räkfrossabild.

Charlie är på semester och då passar vi på med räkfrossa. Charlie gillar ändå inte räkor. Bara att leka med 🙂