Hur tänkte jag där?

Denna pepparkvarn : 600 kr.
Inte ens design. Svart blank och inpackad i en halvtrasig svart kartong utan någon logga eller tjusig etikett.

Inte ens Leif Mannerströms exklusiva pepparkvarn kostar så där mycket fastän den är lika hög och minst lika blank. Och lackröd som är så mycket snyggare än tråkig svart. Dessutom får man Mannerströms pjäs i en ursnygg designad kartong med karlens autograf på. Och snyggt skriver han också.

https://bagarenochkocken.se/koksredskap/kryddkvarnar/manuella-kryddkvarnar/mannerstroms-pepparkvarn-rod-36-cm/?vat=1&gclid=Cj0KCQiAvqDiBRDAARIsADWh5TfmYNnTtsykAo6Rf8aL75WMKje2f3r8Tej7o-8a9IJ7Sl_RLUw92O8aAlFAEALw_wcB

Jag har prenumererat en tid på Kombilotteriets lotter sedan mamma vann flera miljoner kronor där för många år sedan.

200 kr i månaden kostar lotten. I september ringde jag och skulle säga upp prenumerationen. Då sa kvinnan att det kan hon absolut hjälpa mig med och sa vidare: jag vill bara berätta för dig att du lottats ut att få en vinst i december. vill du fortsätta prenumerera tills dess så du kan få din vinst?

Tre månader till att betala.
-Tjaaaaa. Kan jag kanske. Jag började se dollartecken och frågade vad det var för vinst men det kunde hon inte se. Kunde bara se att en vinst var på gång för mig. Jag brukar vara på min vakt och är inte tappad bakom en vagn eller staket eller så. Brukar inte gå på  sånt där snack. Men jag sa ”okej” för jag hade dollartecken i synfältet och en Bayliner 23.50 Capri LS och några lådor Bollinger.  Jag tar tre månader till, sa jag.

Tänk om det är en storvinst? Och stor var den ju i och för sig. Pjäsen är 29,5 cm och då har jag inte ens räknat in metallknoppen längst upp.

Jag har nu en onödigt stor pepparkvarn i blank lackfärg för 600 kr. Kunde blivit en flaska Bollinger rosé för den pengen.

Jag gillar Bollinger.
Jättemycket.

 

Mina ragdolls i väntans tider

Hej,

Cloetta Nefertiti och Charlie Napoleon är mina två ragdolls. De är födda i april 2018. De är med andra ord ungefär nio månader gamla nu. De är ungdomar.

Mina första bilder på dem. Här är de drygt tre månader gamla.

Cloetta

Charlie

Om ni frågar dem så skulle de säga att de inte är mina katter. Snarare att jag är deras hushållerska och assistent.

Jag hämtade hem dem i juli från två olika uppfödare såklart. Min plan var ju att skaffa kattkullar.

Cloetta blev könsmogen den 10 december 2018. Då började hon ”sjunga” här hemma. Charlie var inte sen att bli könsmogen då, kan jag säga. Cloetta var tydlig med att det är på tiden Charlie fattar. Hennes sång var inte irriterande ljudlig som jag förväntade mig. Ingen heavy metal utan snarare reggae-takter.

Den 12 december började Charlie fatta!
Reggae är något som är bra att gilla.

Flera gånger om dagen och i flera dagar pågick deras sexritualer. Jag försökte låta dem vara i fred men det var inte så lätt när de ibland valde att pippa mitt framför mig.  När jag satt i soffan med min laptop fick jag sätta den på soffbordet för att dölja sikten. Ville inte rusa upp och röra mig för jag ville låta dem vara ifred.

Jag kan säga att i december hade mina katter ett betydligt bättre sexliv än vad jag hade (eller har). Hahaha. Inget jag missunnar dem.

Nu ska de snart bli föräldrar. Ungefär 18 – 22 dagar kvar. Det är mycket att förbereda nu och det ska jag berätta mer om i kommande inlägg.

Spännande tider.

Dumma rutiner

Jag har tänkt på det där om varför man gör vissa saker. Helt vanliga vardagliga grejer som blivit en slags rutin och sen fortsätter man med det i tid och evighet. 

Första grejen jag frågade mig själv var: varför dricker jag kaffe egentligen? Varje morgon vid kaffemaskinen på väg till kontoret fyllde jag en mugg kaffe med mjölk.

Varje förmiddag gick jag och hällde ut två tredjedelar som kallnat för att jag aldrig drack upp det.

Vid lunchtid samma sak. En mugg kaffe med lite mjölk. Sörplade i mig pytte lite. Muggen stod där på skrivbordet och innehållet kallnade och det åkte ut i vasken.

Efter 25 år slutade jag hälla ut kaffet. För att jag slutade hämta kaffe.

En annan grej. Varför i alla sina dagar rollar jag med deon tre gånger fram och tillbaka i armhålan. Varje dag. Utan att ens fundera över ifall jag verkligen behöver använda deo varje dag. Utan att ens ta reda på det.  Dessutom är ju antiperspiranterna överdrivet effektiva. På vissa står det ”48h”. Inte ens då trappade jag ner rollandet.

Förrän för ett år sedan när jag inte vill använda antiperspirant (aluminium chlorid) på min hud längre. Jag slutade med deo helt i en dryg vecka utan att jag märkte någon skillnad. Sedan började jag köpa en helt naturlig deodorant med antiperspirant-effekt, men 100% fri från aluminiumklorid och liknande kemikalier.

Här har vi den. Superdryg, supereffektiv och supermild.

Fler dumma rutiner

Schamponera håret två gånger varje gång man tvättar håret. Varför det?  Ja men det säger ju aaaalla att man ska göra. Det gjorde jag också. Tills för fyra – fem år sedan. Jag hade 74 cm hår då. Långt, tjockt hår med självfall. Det enda jag använde i håret var schampo, balsam, inpackning. Aldrig några stylingprodukter.

En dag för fyra – fem år sedan när jag stod där med lödder rinnande ner överallt funderade jag på varför man ska schamponera två gånger. Jag bestämde mig för att det är schamopo-industrin som tutat i alla – inklusive frisörerna – att håret ska tvättas två gånger efter varandra. Man ska ju tänka på sin business och sälja sälja sälja.

Som den kärring mot strömmen jag är så slutade jag med det och schamponerade bara 1 gång istället. Jag märkte ingen skillnad. Håret blev hur rent som helst. Jo, en skillnad märkte jag: schampot och balsamet räckte dubbelt så länge. 

Medan ämnet nu handlar om håret och schamponering så funderade jag på varför jag egentligen tvättade håret varannan eller var tredje dag.  Varför gjorde jag det?  Behövs det så ofta?

Det är också en grej som går på rutin. Jag slutade med den rutinen. Tvättade det var fjärde dag under några veckor, sedan var femte dag under några veckor tills jag märkte att det räckte med att tvätta håret var femte eller sjätte dag. UTAN att håret blev fult, fett, eller luktade obehagligt. Jag bad min dåvarande man göra stickprov med sin näsa hahaha. Klart godkänt.

Här har vi håret.

Schamponera var sjätte dag fortsatte jag med fram till för ganska exakt två år sedan när jag rakade av mig mitt 74 cm långa hår. Jo det gjorde jag. Från 74 cm till totalt skallig utan ens någon stubb. Egentligen inte frivilligt. Eller jo, men mest nej.

Jag fick bröstcancer, opererade bort all cancer och ena bröstet. Två dagar innan första cellgiftbehandlingen rakade jag bort rubbet. Det skulle ju ändå lossna och jag är för bekväm av mig att inte gitta rensa avloppet under badkaret från 74 cm långa hårtussar.

Här har vi det resultatet.

Nu har jag hår igen. Tjockt hår. Fast betyyyydligt kortare. Använder betyyyydligt mer stylingprodukter för att det är nödvändigt just nu. Så verkar livet vara som korthårig. Jag har ju ingen erfarenhet eftersom jag alltid varit långhårig.  Sååå nu är jag tillbaka och behöver tvätta håret var tredje dag. Endast på grund av stylingprodukterna.

Och nu är det så här fast lila.

Anna 2.0

Ta ut glädje i förskott. Det enda som kan hända är att du varit glad i onödan.

Nu när jag är på väg som Anna 2.0 så vill jag blogga om allt som faller mig in. Varva både lättsamt och seriöst i en riktig röra.

Efter en tid av cancer och cellgifter 2017 är jag tillbaka i ett mer vanligt liv fastän det inte blir riktigt som innan. Tänk att man kan längta efter ett helt vanligt, normalt liv där det inte alltid händer så där jättemycket spännande saker hela tiden.

Min blogg kommer handla om mitt levande liv. Tänk att det skulle krävas en allvarlig sjukdom för att jag skulle fatta vad som är viktigt och inte viktigt i livet. Stort som smått. Ser saker med andra ögon utan att vara religiös eller djup.

Bilden på mina katter berättar vad de tycker är meningen med livet. *ler *

Charlie Napoleon och Cloetta Nefertiti. Ragdolls. Det coolaste man kan va om man är katt.

Skriver mer sedan.
Anna

Anna 2.0

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång