Kategoriarkiv: Mina ragdolls

Ragdollkillen 6 veckor och 795 gram


Han är fantastisk Lillprinsen Goseklumpen Cosy Buddha Blue Eyes Charlie junior
😊

Ja, han kommer att få ett namn så småningom. Just nu har han bara smeknamn.

Hurra hurra
thumbnail_IMG_6134

thumbnail_AF3136D2-CA1D-4CC9-84A1-CEE10FDFE777
Idag fyller han sex veckor och väger 795 gram.
Samma teckning som sin pappa. Brun mitted.  Fast nu ser han mest ut som blå mitted men det mörka träder fram allt eftersom månaderna går.
Han går på kattlådan sedan en dryg vecka tillbaka. På mammans kattlåda. 12 cm hög kant att kravla sig över.
Och jag som gjort sju små toalådor med låg kant som han knappt använt. Utspridda överallt här hemma.

Han har lyckats komma på hur man tvättar sig i baken.
Han klättrar själv upp i soffan. Sen piper han när han ska ner för det har han inte riktigt kläm på.

Goseklumpen1.

thumbnail_IMG_6006
Favoritleksakerna är två yogamattor, mina tår och mammans svans. Och ibland en champagnekork.

I torsdags fick han vetskap om att det finns mer än en människa i världen. Vi har haft besök av tjejen som ska bli hans tjänare och hennes föräldrar.

Vänner står i kö att få komma och gosa lite med Lillkillen. Jag har sagt att det är lika bra de tar med tandborste och nattmössa för det är stört omöjligt att slita sig härifrån.
Det sa jag även till Han som varken heter Göran eller Morgan, men han antydde att det finns mer än en anledning att inte kunna göra det. Slita sig härifrån alltså.
Fniss

thumbnail_IMG_6111

Min mobil är sprängfylld med bilder. Charlie har sitt eget Insragram-konto där det finns massor med bilder och filmer på Lillprinsen.
Välkomna till : jag_Charlie_Napoleon

thumbnail_IMG_6069

Ha en fin dag.

En jättegod idé sa Cloetta :-)

Jag vill försöka lite ekologiskt och naturligt och undvika kattsand till Lillprinsen. Läste om ett tips att använda havregryn istället för sand i kattlådan.

Wow vilken bra idé sa jag till Cloetta och hällde havregryn i kattungens kattlåda.
Wow vilken god idé tyckte Cloetta och började äta havregrynen.

Men alltså!

Så det vara bara för mig att hälla bort havregrynen innan fröken Cloetta fick ont i magen. Attan också. Så nu blir det till att gå och köpa ett alternativ som inte smakar gott.

Kattlådeträning
När kattungen är dryga tre veckor är det dags för mamman att lära sin unge att gå på kattlådan. Därför har jag börjat förbereda lite här hemma. 

Lillprinsen når inte över kanten till den stora kattlådan så jag gjorde kattlåda av locken till lådorna med kopieringspapper. Tog hem alla lock jag hittade på jobbet. Har massor i källaren. Det var bara att skära bort lite för att göra lådorna lagom höga. Så snart en låda börjar bli unken är det bara att hämta fler från källaren. Jag har klätt dem med plast undertill just in case.
Fiffigt va?

Jag kommer att ställa fram flera lådor lite varstans i hemmet så att ungen hela tiden har nära till toan.

Kattbebisar behöver hjälp att kissa och bajsa
Sedan födseln och fram tills de ska tränas att gå på toan vid tre veckors ålder, tar mamman  ”hand om” kattungens kiss och bajs på egen hand. Gulp!

Varje gång kattbebisen ätit sätter mamman igång proceduren genom att slicka ungen vid rumpan och urinhålet. Genom reflex kissar och bajsar ungen och mamman slickar det i sig. Det rör sig om droppar.

Helt fantastiskt.

 

En tuff liten kattbebis. 14 dagar.

Den lille lurvbollen börjar visa prov på att man inte ska ge upp i första taget.
Han försöker klättra över kanten som är 13 cm hög till en annan del av hans lilla inhägnad. Han kom så långt att han nästan hängde över kanten men landade på rumpan och kom inte riktigt över. Men nästa gång så. DÅ lyckas han nog.

På sin 14:e levnadsdag öppnade han det andra ögat. Så nu har han två öppna och nästan svarta ögon. Jag vill inte fota honom för det ser förfärligt ut på bild med två svarta ögon. Det dröjer ungefär tre veckor till innan ögonen blir mörkblå. Sen ska det gå över till den normalblå färg som ragdolls har.

Det har tagit några dagar tills han börjat se. Nu ser han men det är ganska otydliga bilder. Ögonen är fortfarande känsliga för starkt ljus så vi kör fortsatt med mysbelysning i rummet.

Han luras den lille busen
Jag som tänkte : ”jösses, han är allergisk mot sin mamma”. Det låter verkligen som han nyser ibland men det gör han inte. Det är när han ska dia och råkar få fel spene i munnen. Då kommer det ett fnys pffft spott och sedan letar han vidare lite bökande och puffande efter den där allra bästa spene som finns i hela vääärlden.

Begränsat utrymme
Sådana här små kattungar ska ha begränsat utrymme så den känner sig trygg. Sen utöka området allt eftersom. Så småningom få ha tillgång till större delen av hemmet.

Världens mysigaste tidsfördriv
Han är så himla söt så jag kan sitta och titta på honom hur länge som helst. Och Cloetta är så fin och tar så kärleksfullt hand om honom.

Och pappa Charlie, han går miste om detta fina. Fast det bryr han sig inte om för han är på semester i fyra veckor till, tills Cloetta slutat dia lillprinsen. När hon slutat dia är det dags med p-piller. Hon skulle kunna bli gravid nu och det får absolut inte hända. Därför är Charlie på semester hos ena brorsonen och lever loppan.

Idag väger han 303 gram och är 17 dagar gammal. Inte brorsonen. Jag menar kattbebisen. Brorsonen tror jag väger så där en 80 kg kanske. Och är runt 27 år. Vet inte hur många dagar det blir.

 

En ragdoll på två veckor

 

 
Får jag presentera världens sötaste kille?
Cloettas och Charlies son.

Han är inte döpt ännu. Det ska tjejen som ska passa upp honom under hela hans liv få göra.

Till dess kallar jag honom Lillkillen, Lillesötebebisen eller Sötastelillelurvis 😊

Han växer och växer. Ökar fint i vikt. Han vägde 94 gram när han föddes. Igår kväll vägde han 271 gram.  Som ett stort Marabou mjölkchoklad och en stor näve Geishapraliner i prassligt papper 😊

Han ökar fint i vikt och är riktigt välmående.

Mamma Cloetta
Mamma Cloetta tar väl hand om honom och vårdar honom ömt. Minsta lilla pip från boet när hon är utanför rummet, så rusar hon dit och tittar till. Om det bara kommer ett pip och det sen blir tyst så kollar hon bara läget och lämnar honom att fortsätta sova.

Hon spinner så fint medan han diar henne. Lägger ibland sin tass över sin bebis och håller om honom medan han äter. Han å andra sidan är riktigt rolig när han ska äta. Ända sedan han var nyfödd har han nästan legat ovanpå sina syskon för att komma åt. Sedan han blev ensam om mammans mage har han klängt på magen, grabbat tag i hennes päls med sina små klor på framtassarna och på var sin sida om spenen gripit tag och sugit i sig mjölken. När Cloetta låg på sida-rygg och sträckte ut sig hamnade tutten lite upptill liksom. Svårt att förklara och svårt att fånga på film eftersom det är mörkt i boet och rummet. Plus att jag inte vill störa med att greja med mobilen.

Jag upprepar det för det är så fint. Han står stadigt på bakbenen, tar tag i mammans päls med sina små söta klor på var sin sida om spenen och diar. Samtidigt hörs små ljud av hans välmående sugande och smackande. Då blir jag tårögd.

Blir tårögd
Till och från kallar Cloetta på mig. Vill att jag följer med in i rummet. Vill att jag är med när ungen ska dias. Jag sätter mig utanför boet och får lov att titta på medan hon matar honom. Jag blir tårögd igen. Jag pratar milt och fint med Cloetta, klappar henne lite fint och hon signalerar med sina ögon till mig att allt är lugnt och bra. Ni som har katter vet vilken signal jag menar. När katten kisar med ögonen mot dig när den ligger ner. Det betyder att allting är bra och lugnt. Då signalerar jag samma sak tillbaka, kisar med ögonen för att visa att jag också tycker att allt är okej.

Jag undviker att klappa ungen i onödan eller ta i honom. Innan jag gör det har jag alltid rentvättade händer och därefter tar jag på mig mjuka, tunna fingervantar i bomull som jag köpt på apoteket.  Allt för att undvika föra över bakterier på bebisen. Jag är inte förkyld eller så men man är ju bara ren om händerna direkt efter man tvättat dem.

Ett öga öppet
Lillkillen öppnade ett öga för några dagar sedan. Han ser lite rolig ut för det andra är fortfarande ett smalt streck. Läste någonstans att de inte öppnar båda ögon samtidigt. Ännu är ungen blind och ögonen är känsliga för ljus. Därför är det mörkt i rummet. Inte nattsvart utan mörkt förutom lite dagsljus som kommer in vid rullgardinen som är nerrullad. Endast en liten lampa tänd emellanåt med svagt sken i andra änden av rummet. Detta för att jag ska kunna se ungen och titta till den och mamman.

Går runt utanför boet
Han har börjat så smått att kravla sig ur det ena boet som har låg kant (han har några stycken bon). Detta bo är ett fluffigt mjukt bo av fleeceliknande tyg.
Utanför har jag en inhägnad med tjockt fleecegolv. Där kravlar han runt lite och utforskar utan att kunna se någonting. Så här små kattungar har extremt bra luktsinne. Är Cloetta i närheten doftar han sig fram till henne. När han går runt brukar hon lägga sig i inhägnaden.

Första spinnet
Igår hördes hans första spinnande. Det var det sötaste lilla spinn jag någonsin hört.  Tyst och lite skrovligt. Såååå fint.

14 dagar gammal idag
Idag är Lillalurvbollen 14 dagar gammal. Han är otroligt fluffig och mjuk. Massor med dunig päls. Tassarna är rosa men pälsen börjar växa även där. Svansen är som en småhårig pinne.

Fortfarande kritiska dagar
Även den tredje veckan räknas som kritisk. Fortfarande extremt känslig. Jag tar inte emot besök. Jag vet inte ifall kattungar även är känsliga för luftburen smitta och jag tar inga risker. Jag är tacksam över att jag inte är förkyld eller åkt på något ännu värre.

Nu hoppas jag verkligen att även kommande vecka blir en bra vecka. Allt pekar på det.

Varför?

Man frågar sig varför så många kattbebisar dog för oss.

Jag har varit som många andra; expert på att hitta orsaker till sådant som sker. Teorier. Sedan två år tillbaka har jag lagt av med att ha teorier och förklaringar till oväntade händelser. I samband med min cancer och cellgifter 2017 var det mycket i mitt huvud som förändrades. Började se saker på ett annat sätt. Bland annat det här med att hitta förklaringar till grejer som det inte finns förklaringar till om man inte tar reda på fakta. Totalt meningslöst slöseri med tid och energi att spekulera.

Ta reda på fakta eller lägg av att spekulera.

Jag tror de flesta människor gillar att spekulera. Vissa tror sig veta fast de inte vet ett smack. Jag pratar inte just om den tragiska händelsen med mina kattungar utan över lag.

”Det måste bero på xxxx”. Bla bla bla. Så tröttsamt att lyssna på så jag blir irriterad. ”Jag tror att bla bla bla”. Plötsligt blir folk självutnämnda experter.

Min kattkull där fem av sex slutade leva.

Veterinären sa när hon tittat på Cloetta och de tre levande ungarna, att alla verkade må bra. Hon sa också att det finns många orsaker till att kattungar inte överlever mer än några dygn.
Svaga från födseln, har någon ärftlig sjukdom, har gomspalt som gör att ungen inte kan överleva för den kan inte dia, blir utstött av de andra i kullen eller av mamman.

Ingen anledning att spekulera. För att få fakta behöver man obducera kattungarna. Jag valde bort detta då jag anser för min egen del att oavsett vad jag fått för svar så skulle jag inte ha någon nytta av att veta. Om det nu skulle vara något ärftligt, hur glad blir jag att veta att de som lever kanske också kommer att dö i min hand? Eller så oroar jag mig i onödan och det gynnar inte någon levande unge eller mamma.

Det jag vet är att ingen av ungarna hade gomspalt.
Det kan finnas mer än en orsak till småttingarnas död. Jag menar de behöver inte ha dött av samma anledning. Av samma orsak.

Så de omkring mig som spekulerar: det är dags att sluta med det nu. Börja knyppla istället.

Over and out angående den saken.

Sorg och livräddning

 

Det har varit rätt så tyst från mig sedan kattungarna föddes den 17 februari.

Det har varit sorg och smärta, förtvivlan och desperation.

Vi förlorade tre kattungar dag 2. Fullständigt oväntat. Dagen innan vägde alla syskonen som de skulle och var lika livliga och lika trötta.

Akutfart till djursjukhuset på kvällen med Cloetta och de tre levande ungarna.
Cloetta hade fått mjölkstockning och dåligt med mjölk i de flesta brösten.
Jag fick instruktioner hur ta hand om Cloettas juver för att försöka få bort mjölkstockningen och igång mjölkproduktionen. Och hur gå till väga med kattbebisarna.,

Två av ungarna hade inte ökat i vikt så som kattbebisar ska göra. Cirka 10 gram per dygn ska de öka. Den tredje eller rättare sagt den förstfödde var betydligt större än de andra ända sedan födseln.

Jag fick instruktioner om hur jag skulle gå till väga för att hjälpa de små liven. Vi kom hem och det tuffa arbetet började. Jag följde veterinärens instruktioner till punkt och pricka.

Var tredje timme dygnet runt skulle ungarna matas med mjölkersättning. Ett pulver man blandar med vatten och värmer till 37 grader.
Låter det som en smidig grej att göra?

Det var det inte.  En kattbebis behöver all sömn den kan få. Ska inte väckas. Nu hade vi tre kattungar som väcktes var tredje timme för att få stödmatning av mig.
För varje unge tog det cirka 20 minuter.
Det finns inga nappar till nappflaskor för kattungar. De minsta napparna är alldeles för stora.
Man måste mata med den minsta spruta du kan hitta på apoteket. Jag gick sådana sprutor av veterinären.

Vällingen ska värmas till 37 grader.

Man ger kattbebisen 1 droppe i munnen. Ja du ska öppna munnen också på det lilla livet. Passa på medan den jamar. Stackars liten. Rädd man ska skada ungen. Det är inte gjort i en handvändning kan jag säga.

Börja med att väga ungen. Sedan dags med matningen.

Öppna munnen, droppa i 1 droppe mjölk. 1 droppe svämmar nästan över i den lille nyföddes mun. Låta ungen andas, kolla att den sväljer, droppa i 1 droppe och fortsätt så. Ungen ska ha 1 ml totalt vid varje tillfälle. Pytte lite, men proceduren tar tid. 1 ml är väldigt många droppar.

Samtidigt måste du kolla att mjölken inte svalnar så du kan inte suga upp mer än 0,2 ml åt gången i sprutan. Mjölken svalnar snabbt i den lilla sprutan.
Mjölken ska vara 37 grader varm. Kattbebisen kan inte reglera sin egen kroppstemperatur och får absolut inte bli kall, vilket den blir om den får för kall mjölk.

Du måste hålla ungen på ett visst sätt så att den inte andas in mjölken i lungorna. Du kan alltså inte mata den på rygg. Den får stå med bakbenen på underlaget eller möjligen ligga lite på sidan, du öppnar ungens mun försiktigt med tumme och pekfinger medan du med andra handen sprutar 1 droppe.

1 droppe, unge andas, kolla att den sväljer, kolla temperaturen på mjölken, försök håll mjölken i skålen vid 37 grader, mjölken får inte bli äldre än 30 minuter sen måste den hällas ut och göra nytt.

När ungen ätit klart måste den kissa och helst bajsa. Det måste du får den att göra. Den gör det bara på reflex. Man tar en liten mjuk tygbit eller så. Dränk in den i 37 graders vatten, håll i ungen och massera försiktigt över rumpöppningen och urinhålet. Då sätter reflexen igång och det kommer en stor droppe kiss och kanske även lite bajs, som ett knappnålshuvud.
Ungen ska vägas efter matning för att se hur mycket den gått upp. All vikt ska skrivas ner. Då var man klar med unge nummer ett och den får nu sova ut. Nu har det gått cirka 20 minuter eller lite mer.

Dags med kattunge nummer två och sedan tre. När du är klar har det gått minst en timme.

Samtidigt som hela denna procedur pågår har du en kattmamma runt dina ben som jamar av gråt runt om dig.  Skriker av gråt. Oroar sig över sin unge. Detta stressar mamman så det blir en ond cirkel. Eller så hoppar mamman upp på bordet där du är med hennes unge och försöker bära iväg med den.

Dags att diska undan allt du använt. Mjölken biter sig fast i skålar och sprutor så de måste rengöras i hett vatten genast.

Efter detta är man ganska mör, orolig och trött. Rädslan gör fel. Lusläser veterinärens instruktioner igen och igen.

Vill bara sova en stund men det finns inte alltid tid till det.
Kattmamman vill in till sina ungar och ligga hos dem.

Egentligen ska du sköta kattmammans juver nu. Men det gör du inte för mamman ligger hos sina bebisar. När det sen är tid för detta så vill inte mamman. Hon ser orolig ut och besvärad. Inte bra om man ska behandla mjölkstockning.

Minst fyra gånger om dagen skulle jag ha Cloetta i knäet på rygg och ge hennes juver värmeomslag från våta, varma frottétvättlappar. Dessutom försiktigt massera varje bröstområde för att få bort den hårda mjölkstockningen kring varje bröst. Förutom det, försöka att försiktigt klämma ut lite mjölk för att aktivera mjölkproduktionen.

I praktiken låter detta smidigt, men vi har en detalj att ta hänsyn till: Cloetta.  Hon ville inte detta varje gång, hon blev besvärad, sett stressad ut och det är just stress som är en orsak till mjölkstockning.

Plötsligt har det gått närmre tre timmar och det är dags att börja om med hela proceduren igen.

Dygnet har 24 timmar. Här behövs många fler. Inte fanns det utrymme att ta hand om Cloettas juver fyra gånger om dagen. Inte i 20 minuter per gång som veterinären ordinerade.

Var 2 ½ timme ringde mobilen. Dygnet runt.
Om jag jobbade? Nej hur skulle jag kunna det? Om jag sov? Ja i bästa fall 1 timme. Vågade inte sova av rädsla att något skulle hända ungarna. Konstant orolig.
Hann inte ens äta. Orkade inte äta. Hade ingen aptit så det löste sig.

Nu handlar inte inlägget om mig, men ingen ordentlig sömn på flera dagar och ingen mat mer än nåt litet. Tur jag inte vistades utomhus för då hade jag skrämt slaget på vem som helst. Kunde platsat i nån läskig skräckfilm om zombies. Ihåliga ögon, insjunkna kinder och vit i ansiktet.

Duscha gjorde jag och det renaste på min kropp var mina desinficerande händer. Kattungar är hyperkänsliga så jag desinficerade händerna innan jag tog i ungarna. Har inte kunnat ta hjälp av någon eftersom jag inte kunde riskera att ungarna skulle få någon smitta.

Under några dagar var det livräddning, panik, förtvivlan. Två ungar till gick bort för oss. Den lilla vikt de ökade efter matning, förlorade de till nästa gång de skulle matas.

Jag lyckades få igång två till av hennes bröst men det var inte så mycket mjölk som kom när jag klämde. De två svagaste bebisarna orkade inte suga. Jag försökte få dem att använda den tutte med mest mjölk.

Kattungar väljer sin egen spene från början och tycker de övriga luktar och smakar illa. De spottar och ger ifrån sig ett ”pffft” när de får fel spene i munnen. Det gick alltså inte att få ungarna att dela på turbospenen.

Stor sorg, förtvivlan, saknad, gråt och smärta.

Nu kanske någon undrar: ja men det finns ju katt-ammor. Ja det gör det. Men det är inte bara till att. Åter har vi en annan kattmamma som ska acceptera en annans unge. Och en unge som ska acceptera en ny spene.

Kattmamman måste vara garanterat frisk och fri från kattsnuva, skabb och allt tänkbart så det är inte bara till att. Dessutom måste människorna i kattens närhet vara garanterat friska och inte det minsta förkylda exempelvis.

När fjärde ungen dog skrek jag ut min akuta hjälp på facebook som fick över 300 delningar. Fick kontakt med två tjejer vars katthona nyss fått ungar och som var redo att hjälpa till men då var det redan försent.

Solsken
Den förstfödde var en hel del större än sina syskon. En liten pojke på 98 gram vid födseln.

Han har klarat sig bra. Och klarar sig bra. Nu är han så lurvig och fluffig., Har jättefina breda tassar som ragdolls har.
Han äter och sover och äter och sover. Nu är han 12 dagar gammal och har öppnat ena ögat.
Cloetta sköter om honom så fint. Hon kallar på mig ibland och vill att jag ska sitta utanför boet medan hon diar sin lille kille.

Riktigt bra teamwork precis som när vi hjälptes åt att försöka rädda de två kattbebisarna. Hon tvättade dem länge för att ha igång cirkulationen och kroppsvärmen. Och jag genom att försöka få ungen att hitta sin spene och suga i sig mjölk.

Jag har inte lyckats få till ett tydligt foto på honom. Han är ganska livlig och alla bilder blir suddiga. Och jag vill inte störa honom i onödan.

Cloetta mår bra och tar så väl hand om den lille krabaten.

I helgen bör han ha öppnat båda ögonen och börjat spinna.

Eftersom jag inte har en bra kattungebild, tar vi Cloettas räkfrossabild.

Charlie är på semester och då passar vi på med räkfrossa. Charlie gillar ändå inte räkor. Bara att leka med 🙂

Älskade Charlie

Jag saknar verkligen Charlie nu när han måste hållas borta från kattbebisarna den första tiden.

Jag brukar inte skälla på honom för han är så himla fin och härlig och snäll. Men idag har jag varit tvungen att säga till på skarpen och fösa bort honom när han försöker para sig med Cloetta. Hon vill inte men nu har han börjat tjata på henne.

Om han kunde låta henne vara ifred och om jag visste att han aldrig skulle röra ungarna så hade jag kunnat spela gitarr på hans mage nu och han bita mig i låret eller på armen av kärlek fast det gör ont.

Längtar till imorgonbitti.

Första dygnet med kattbebisarna

Heaven. I´m in heaven…….

 

Oj vad svårt det var att somna igår kväll. Det var ju inte bara att krypa ner.
Måste dubbelkolla och trippelkolla att kattungarna har det bra i boet. Att ingen är i fara. Är i klämme.  Klart de inte är i fara men man blir ju nojig till tusen.

Cloetta låg hos dem, undangömd i boet i garderoben med ett badlakan som skydd, dåld för vilda djur som vill komma och ta ungarna. Eller pappan som vill ha mamman för sig själv och därför kan döda ungarna i ren egoism.

Instinkt och naturens gång.

Charlie är pilsk sedan två veckor och försöker sätta på Cloetta flera gånger varje dag.
Senast nu i kväll, ett otal gånger. Grejen är att låter hon det ske – hon kanske vill hon också – så kan hon bli med ungar igen och det är verkligen inte bra för hennes välbefinnande.

På nätterna nu framöver och när jag inte är hemma, är Cloetta innestängd med kattungarna i sovrummet. Där har hon vatten -, matskålar och toalett.

Stackars Charlie fick sova ensam. Annars har han en ritual varje kväll. Att krypa in under täcket från vänster sida (viktigt annars blir det fel tycker han) och sätta sig på min mage och trampa med framtassarna. Sen vänder han sig och lägger sig raklång på mig med huvudet vid min armhåla och då ska jag spela gitarr på hans mage. Nån ballad takt. Jag kör några ackord och sen några riff. Han spinner och ger mig några kärleksbett i låret så jag nästan skriker. Men det kan jag inte göra så jag håller igen.  Sen sticker han.

Det saknade jag i gårkväll.

I morse medan jag gjorde mig i ordning för jobbet, gick Cloetta runt som om hon letade efter något. Heeela tiden. Sen tittade hon på mig och jamade. På badrumsgolvet har jag ställt deras transportbag. Liknar en sportbag fast med nät på sidorna. I den har jag lagt reklamtidningar och en fleecepläd.

Hon gick in dit rafsade lite och la sig till rätta. En kvart senare, precis när jag borstade tänderna och skulle sticka till jobbet, ja då kommer hon med en unge i munnen och lägger i väskan som står på golvet i badrummet. Är det så man gömmer sina ungar?

Det var bara för mig att sprita händerna och försiktigt lyfta ungen tillbaka till boet i garderoben.
Clever som jag är ibland, så hade jag redan gjort i ordning ett annat bo i en annan garderob. Ifall hon får för sig att flytta runt på kidsen.

Och det fick hon för sig. När jag kom hem hade hon flyttat alla ungarna till en liten låda i en annan garderob. Jag kallar den lådan för ”kolonistuga”. Liten, trång och primitiv men med mjukt bomullslakan. Liite väl trångt kanske men vem är jag att avgöra det?

När jag stod med ryggen emot så kom Cloetta ut från lådan – nej jag menar kolonistugan. Och jag hörde en liten duns och vände mig snabbt om. Cloetta tittade förvånat. Tydligen hade hon diat ungarna och skulle ut från lådan utan att märka att en unge hängde fast på henne i tutten eller var den nu satt fast. Nu var det ingen fara. Jag lyfte upp ungen försiktigt och det gick ingen nöd på den. Jag la den ihop med sina syskon och allt var frid och fröjd.

Man ska ju väga ungarna en gång per dygn i två veckor. Ikväll hade alla gått ner i vikt. Lite under sin födelsevikt. Detta är inget onormalt så jag är inte orolig. Dessutom hade de bra vikt när de föddes.  Vissa av dem vägde 10 gram under sin födelsevikt. De som vägde minst när de föddes, vägde ungefär 7 gram under födelsevikten. De ser välmående ut så det är ingen fara.

I morgon däremot, dygn 2, då ska de tydligen ha ökat sin vikt med 10-15 gram från födslovikten.

Ska det ske så får nog Cloetta vara mer social med sina ungar. Hon är väldigt mycket med Charlie och mig nu när jag är hemma. Fast så fort hon hör ungarna skrika långa skrik så rusar hon dit.

Nu är det kväll och dags att krypa ner i sängen.
Dags att låsa Charlie ute från sovrummet. Jättetråkigt.
Fast detta är nödvändigt eftersom han är extremt till sig och försöker verkligen sätta på Cloetta hela tiden.

I morgon är det jag som ringer veterinären och beställer p-piller och tar reda på om man kan ge henne det redan nu. Hon kan i princip bli gravid om de får till en parning.
Det vore total katastrof om hon blir gravid nu.

Kattastrof 🙀