En ragdoll på två veckor

 

 
Får jag presentera världens sötaste kille?
Cloettas och Charlies son.

Han är inte döpt ännu. Det ska tjejen som ska passa upp honom under hela hans liv få göra.

Till dess kallar jag honom Lillkillen, Lillesötebebisen eller Sötastelillelurvis 😊

Han växer och växer. Ökar fint i vikt. Han vägde 94 gram när han föddes. Igår kväll vägde han 271 gram.  Som ett stort Marabou mjölkchoklad och en stor näve Geishapraliner i prassligt papper 😊

Han ökar fint i vikt och är riktigt välmående.

Mamma Cloetta
Mamma Cloetta tar väl hand om honom och vårdar honom ömt. Minsta lilla pip från boet när hon är utanför rummet, så rusar hon dit och tittar till. Om det bara kommer ett pip och det sen blir tyst så kollar hon bara läget och lämnar honom att fortsätta sova.

Hon spinner så fint medan han diar henne. Lägger ibland sin tass över sin bebis och håller om honom medan han äter. Han å andra sidan är riktigt rolig när han ska äta. Ända sedan han var nyfödd har han nästan legat ovanpå sina syskon för att komma åt. Sedan han blev ensam om mammans mage har han klängt på magen, grabbat tag i hennes päls med sina små klor på framtassarna och på var sin sida om spenen gripit tag och sugit i sig mjölken. När Cloetta låg på sida-rygg och sträckte ut sig hamnade tutten lite upptill liksom. Svårt att förklara och svårt att fånga på film eftersom det är mörkt i boet och rummet. Plus att jag inte vill störa med att greja med mobilen.

Jag upprepar det för det är så fint. Han står stadigt på bakbenen, tar tag i mammans päls med sina små söta klor på var sin sida om spenen och diar. Samtidigt hörs små ljud av hans välmående sugande och smackande. Då blir jag tårögd.

Blir tårögd
Till och från kallar Cloetta på mig. Vill att jag följer med in i rummet. Vill att jag är med när ungen ska dias. Jag sätter mig utanför boet och får lov att titta på medan hon matar honom. Jag blir tårögd igen. Jag pratar milt och fint med Cloetta, klappar henne lite fint och hon signalerar med sina ögon till mig att allt är lugnt och bra. Ni som har katter vet vilken signal jag menar. När katten kisar med ögonen mot dig när den ligger ner. Det betyder att allting är bra och lugnt. Då signalerar jag samma sak tillbaka, kisar med ögonen för att visa att jag också tycker att allt är okej.

Jag undviker att klappa ungen i onödan eller ta i honom. Innan jag gör det har jag alltid rentvättade händer och därefter tar jag på mig mjuka, tunna fingervantar i bomull som jag köpt på apoteket.  Allt för att undvika föra över bakterier på bebisen. Jag är inte förkyld eller så men man är ju bara ren om händerna direkt efter man tvättat dem.

Ett öga öppet
Lillkillen öppnade ett öga för några dagar sedan. Han ser lite rolig ut för det andra är fortfarande ett smalt streck. Läste någonstans att de inte öppnar båda ögon samtidigt. Ännu är ungen blind och ögonen är känsliga för ljus. Därför är det mörkt i rummet. Inte nattsvart utan mörkt förutom lite dagsljus som kommer in vid rullgardinen som är nerrullad. Endast en liten lampa tänd emellanåt med svagt sken i andra änden av rummet. Detta för att jag ska kunna se ungen och titta till den och mamman.

Går runt utanför boet
Han har börjat så smått att kravla sig ur det ena boet som har låg kant (han har några stycken bon). Detta bo är ett fluffigt mjukt bo av fleeceliknande tyg.
Utanför har jag en inhägnad med tjockt fleecegolv. Där kravlar han runt lite och utforskar utan att kunna se någonting. Så här små kattungar har extremt bra luktsinne. Är Cloetta i närheten doftar han sig fram till henne. När han går runt brukar hon lägga sig i inhägnaden.

Första spinnet
Igår hördes hans första spinnande. Det var det sötaste lilla spinn jag någonsin hört.  Tyst och lite skrovligt. Såååå fint.

14 dagar gammal idag
Idag är Lillalurvbollen 14 dagar gammal. Han är otroligt fluffig och mjuk. Massor med dunig päls. Tassarna är rosa men pälsen börjar växa även där. Svansen är som en småhårig pinne.

Fortfarande kritiska dagar
Även den tredje veckan räknas som kritisk. Fortfarande extremt känslig. Jag tar inte emot besök. Jag vet inte ifall kattungar även är känsliga för luftburen smitta och jag tar inga risker. Jag är tacksam över att jag inte är förkyld eller åkt på något ännu värre.

Nu hoppas jag verkligen att även kommande vecka blir en bra vecka. Allt pekar på det.

4 reaktioner till “En ragdoll på två veckor”

    1. Ja det är bara förnamnet 🙂

      Maria. Någonting är skumt. Ditt inlägg om Kompetenta kvinnor bland annat. Kommentarsfältet är borta så jag kan inte skriva. 😦 Likaså på andra av dina inlägg. Jättekonstigt och jätteskumt. Bara så du vet

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s